sofienb

Efter julafton hade jag 4 dygn av onda sammandragningar och huvudvärk varannan dag typ, huvudvärken fortsatte (ihop med att jag fortfarande kräks någon gång varannan var tredje dag) och nu började jag känna av foglossningen ordentligt, kände att när jag stått eller gått lite började det sticka och domna i höger ben (precis som när jag väntade Freya) fortsatte över nyårsafton och sen åt jag något dåligt så jag kräktes en heldag och magen var kaos och då slog det till, så i fredags kunde jag inte räta ut ryggen, gick som om något var uppkört i rumpan, små stela steg då varje steg högg rakt in i ryggen och ner i låren, ett steg för fort i sidled och jag trodde jag skulle slitas isär... när jag skulle lägga mig med Vincent så han fick sova lunch rann tårarna för kinderna och jag ville skrika av smärtan innan jag hittade ett läge att ligga på. 

På riktigt, detta är inte roligt. Jag tror aldrig jag mått så här dåligt. Jag har älskat att vara gravid, aldrig känt mig mer hemma i min kropp och med att vara just gravid. Men denna gång är hemsk. Jag börjar tappa all glädje i livet... det gör ont och jag är inte mig själv, och jag är så hormonell att jag bryter ihop för att jag inte är jag eller kan må bra i denna graviditet.  Jag vill ju kunna jobba, vara en bra mamma, en närvarande mamma och en trevlig fru. Just nu är jag inget av det... jag blir sjukt stressad av att inte må bra. 

I veckan som kommer har vi iaf vår tid hos specialist läkaren på specialistmödrsvården och sen har jag även en tid hos läkaren på mvc. 

Förlåt för allt gnäll men det är liksom detsamma är mitt liv just nu.

Längtar till förlossningen och tills han är hos oss på utsidan, till våren och sommaren, när jag kanske kan få må bra igen.