Igen
Och så ligger jag här, vaken, illamående och ont i kroppen.. känner en inre stress och lite panikångest... jag vet inte vad detta beror på. Kan inte sätta fingret på vad det är. Tror det är själva omställningen att vi snart har 3 barn, att man ska räcka till, känslomässigt, tidsmässigt och ekonomiskt...
Har en hemsk foglossning som inte är i närheten av tidigare gånger. Denna gång sitter det bara i blygdbenet och bäckenet.
Så allt inom trosorna känns som om det spänner, ilar och hugger, som om hela jag går isär och går sönder snart. Lillebror ligger lågt och varje buffande och/eller rotation gör att det ilar i hela bäckenet och blygdbenet...
ikväll har det gjort ont så jag har haft nära till tårar... vilar jag kan jag sen inte lita på att benen bär mig, och absolut inte om jag måste ta steg i sidled.
Halsbrännan har börjat komma och det känns precis som med Thea, det bränner högt upp i magen och precis under brösten. Hemskt... känns som om jag snart får hål genom huden. Sura uppstötningar som gör ont i halsen också.
Hatar att klaga över kramper i graviditeten när jag själv vet precis hur det är att sitta på andra sidan och önska varenda kramp om man bara kunde få ett barn.
Och jag är själv ledsen över att inte må bra så här i slutet. Jag vill njuta fullt ut av det sista och vår sista graviditet... men idag har varit en skitdag rent sagt.
Lite stressad över renovering och semester också... vill bara få ordning.
Ikväll lämnade vi två superglada taggade tjejer hos mamma och pappa i stugan, de var så ledsna igår när vi skjutsade hem mamma till stugan över att de inte fick stanna och sova kvar. Idag var det väldigt viktigt att de fick stanna och vi skulle åka hem de skulle sova med mormor och morfar bara...
Jag är verkligen sååå imponerade av de två små vi skapat, så trygga, envisa och bestämda... måna om varandra och andra. ❤️
