22/6 midsommar

Hej hallå vänner. 

Tjejerna har gått på sommarlov, jag har fyllt 30 år, Hampus tog studenten och midsommar är snart över. 

Tiden går så hiskligt fort. Jag påbörjar min sista sommar som föräldraledig. 
Om 1 månad fyller Vincent 1 år och i augusti börjar han på förskola och jag börjar jobba. 

Jag sitter med en klump i magen. Jag scrollar fb och IG. Får dåligt samvete, känner mig otillräcklig. Fundera mycket på vänner och familj. Sen tänker jag att jag gör vad jag kan. Mycket har hänt sen jag träffade Johan, ännu mer när vi fick barn. Vad är det att avundas andra? Känna att man inte räcker till eller duger? Vända på om vi gör rätt om jag är rätt eller gör/gjort fel? 

Men ibland äter det upp mig inifrån. Men jag försöker tänka att barnen är det viktiga. 
Har de haft en bra dag? Ja 
Var de med folk som älskar dem? Ja

Det blev inget stort pampigt firande, inget härligt stort gäng med vänner eller hela släkten, ingen dans kring midsommarstången, inga midsommarlekar, inga andra barn. Inget vara uppe sent och stupa innan vi satt oss i bilen hem eller bäddat ner oss för övernattning efter intensivt firande. 

Men det blev en trevlig dag i min mormorssommarstuga med min moster och Patrik, mina kusiner och Sara, en snabb visit av barnens mormor, min mormor och Kalle och så jag och Johan såklart. 
Vi letade blommor, band kransar till barnen, Johan byggde en midsommarstång och klädde den, vi åt färskpotatis och traditionsenliga tillbehör, jag bidrog med en matjessill-tårta... och under sen eftermiddag åkte vi hem, köpte mc d som vi åt till kvällsmat innan vi nattade barnen i sina sängar och Johan somnade på soffan.

Jag är jag och jag försöker allt jag kan. 
Ibland undrar jag om min egna prestationsångest äter upp mig. 


Jag borde kanske bara sluta bry mig om andra? Sluta fundera på hur och varför jag/vi inte är en del av andras liv. Och fortsätta vara glad och tacksam för det vi har, det vi gör och der vi åstadkommit? 
Lägga energi på de fina vi har runt oss, lägga energi på dem som vill vara en del i barnens och vårat  liv. Och jobba extra på att så länge vi ändå alltid tänker på barnen så duger vi!

Ett exempel till där jag har lite ångest: 
Årets semester.
Johan tar inte ut någon semester i sommar iom att han bytte jobb nyss, ev att de ville att han tog veckan innan jag börjar jobba. Så Vi har lite helger ev någon långhelg. Hur ska detta gå? 
Jag får stoppa mig själv och tänka att barnen, barnen är nöjda med en cykeltur till en ny lekpark. De är överlycklig om vi åker buss/tåg in till Örebro och besöker barnensö och klappar djuren eller stadsparken och leker i lekparken. Blir vädret bra så skulle de vara bästa någonsin att spendera alla soliga dagar i utomhus (eller inomhus) badet här i stan...  
ändå vrider jag ut och in på mig för att försöka få till lite roligsemester... kollar upp landets alla djurparker/zoo, nöjesparker, badland? Hyra stuga/bo på hotell? Låna/hyra husvagn? 

Jag la mig mellan tjejerna ikväll och tänkte, vad lyckligt lottad jag ändå är som har dem! Just dem och lillebror, hur rik jag är som har de 3 och hur jag vill ge tillbaka med kärlek, närhet och upplevelser. 
Vad lycklig jag är som delar och älskar vardagen med deras far och har tillgång till dem på heltid. Att jag måste sänka mina krav och se att jag räcker till genom att bara finnas och tänka att jag vill och gör mitt bästa. 


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)