Måndag 21 juli

Är lite trött och lite tung i huvudet. 

Efter en bra helg då allt gått smidigt, Freyas rum har blivit ett rum, och nya fönster i vardagsrummet, och så igår kväll när Johan och Per är på bauhaus, Freya är trött, hungrig och grinig men jag vill hålla henne vaken för när Johan och Per kommer tillbaka ska de köra oss ut till stugan så vi kan sova där och sedan ta oss till Lina och Max på måndagen, så jag lägger henne i soffan bakom mig skakar flaskan med pulver med vänster hand, vänder mig om och lyfter höger arm från soffan (som jag haft som skydd så Freya inte skulle rammla ner) ska använda den till att vända henne på rygg så hon kan få flaskan, ser då hur hon glider på magen ner, mellan min kropp och arm, med huvudet före, rakt nere i mattan på golvet, duns-lät det, och där låg hon i grodposition och skriket kom snabbare än 1 sekund efter, lyfter upp henne och hon skriker och skriker. 
Ringer Johan som inte hör vad jag säger då både jag och Freya nu gråter hejdlöst, försöker se om hon blöder, eller har något märke, blöter en trasa kall, att  torka hennes huvud och ansikte , korta stunder tystnar hon och snyftar för att sedan börja skrika och gråta. 
Under några minuter tappar hon fokus på gråtandet när hon i våran säng ser en stor legolåda vi köpt till henne som hon ska få när hon fyller 1, hon vänder sig i sängen själv, från rygg till mage och kryper bort till lådan, ställer sig upp mot lådan, tar ut nappen och slår den mot lådan, att hon kan röra sig och både krypa och stå är för mig ett tecken på att hon förmodligen är mer rädd än hon är skadad, hon har nog ytligt ont. Sen kommer hon på att hon är ledsen igen och skriker och gråter.
Johan kommer hem och får ta över tröstandet då jag är för skärrad och skakig i kroppen även om jag inte gråter längre. Johan och Per pratar med Freya och känner att hon greppar med händerna och är kittlig under fötterna.
Ca 30 min har hon gråtit efter fallet.

Jag ringer 1177 och under kötiden somnar hon utmattad i Johans famn. 

Sköterskan på 1177 säger mycket riktigt att både skrik, gråt och att hon kan avledas med lek är tecken på att hon förmodligen är mer skärrad än skadad, och att det är ingen fara att hon somnat då det förmodligen var av utmattning inte att hon tuppade av eller av smärta. Så vi skulle avvakta tills hon vaknade, ge ersättning, skrek hon fortfarande otröstligt, kräktes eller på annat sätt var annorlunda mot hur hon vanligen är skulle vi åka in direkt till akuten. 

Hon sa även att fall som är lägre än bebisars egna längd brukar de oftast klara galant, det är värre från högre höjder, och att de är så mjuka i skelettet att det  följer sig i ett fall istället för som på en vuxen med hårt sklett där vi dels tar emot oss på ett annat sätt och benen i kroppen går rakt av. 

När Freya väl vaknade sen var hon ju såklart fortfarande hungrig och gnällig,  gav flaska och hon somnade om yttligare 10 min, sen vaknade hon med ett leende och ville direkt sätta sig upp och börja prata. 
Hon satt med och åt glass när vi åt mat och verkade inte alls ha ramlat från soffan och slagit sig. 

Skönt att det verkar gått bra, vaknat 100 ggr i natt och petat på henne, kontrollerar att hon reagerat. 
7.30 vaknade hon för dagen med skratt och bus i ögonen ❤️
Vår lilla troll unge. 
Men vi blir hemma myser och leker idag  och damen på 1177 sa att vi skulle hålla koll resten av veckan. 

❤️❤️❤️